Olefiner, svavelhalider
Att syntetisera vulkaniseringsmedel med olefiner och halogenerat svavel som råmaterial är en relativt vanlig metod i mitt lands industri. Halogenerat svavel och olefiner genererar halogeninnehållande organiskt vulkaniseringsmedel i närvaro av en katalysator och genomgår sedan en dehalogeneringsprocess för att erhålla det organiska vulkaniseringsmedlet. I början av århundradet föreslog den kinesiske forskaren Huang Jinxia att man skulle använda svavelklorid och isobuten som råmaterial för att syntetisera organiska vulkaniseringsmedel. Det organiska vulkaniseringsmedlet som syntetiseras med denna metod har hög svavelhalt, hög stabilitet och låg korrosivitet, men denna metod används vid syntes av organiska vulkaniseringsmedel. Under produktionsprocessen kommer en stor mängd spillgas, avloppsvatten och flytande avfall att förorena miljön.
Under senare år har många dokument successivt rapporterat om den förbättrade metoden för syntesvägen. Till exempel föreslog Yang Jingpei att syntetisera det organiska vulkaniseringsmedlet som innehåller föroreningar i två steg under en sluten rörledning och sedan erhålla det rena organiska vulkaniseringsmedlet genom stegen separation, dehydrering och rening. Processen genomförs i en sluten rörledning, vilket undviker miljöföroreningar av spillgas och spillvätska. Denna metod har dock en komplicerad syntesprocess och höga utrustningskrav och är inte lämplig för industriella tillämpningar. Zhou Bo föreslog att man skulle använda metoden med två gånger sulfurisering och deklorering för att behandla sulfuriserad isobuten som innehåller kloratomer. Denna metod förenklar processtegen och sparar kostnader, men produktionscykeln är lång.
Qi Xiangyang föreslog att återvinna den svavelhaltiga avfallsvätskan som produceras av andra stegets sulfuriserings- och dekloreringsreaktion och använda den för nästa första stegs sulfuriserings- och dekloreringsreaktion, vilket inte bara minskar utsläppet av spillvätska utan också sparar produktionskostnader . Den nya syntesprocessen löser problemet med "tre avfall" och minskar produktionskostnaderna, men utrustningsinvesteringarna är stora, produktionscykeln är lång och driftprocessen är komplicerad, vilket gör det svårt att realisera industriella tillämpningar.
